RÖTT SOM I JUL, KÄRLEK & JORDGUBBAR...

Jag får alltid samma ledsamma känsla i kroppen när man kommer hem på första adventssöndagens kväll. Man har liksom laddat så inför första advent, gått på adventsgudstjänst och fått gåshud av stämning och vördnad, ätit adventspizza, gått på julskyltningen och sen liksom bara, jaha, de var det. Samma känsla varje år. I kväll när jag kom in i trappuppgången kände jag bara: Nää, jag MÅSTE skingra tankarna! Så jag terapisyltade! GISSA om det funkade, haha!!

Hjärtegod jordgubbsmarmelad till kvällsmackan!

Adventstid...

Få till det...

Jag går här och försöker få till det. Det där man vill få till inför första advent. Det innerliga, högtidliga och rofyllda. Förra adventmysiga fredagen känns otroligt avlägsen idag, precis som jag befarade. Hur gör man? Hur får man till det? Ska snart ta bilen ut till skogen nånstans och samla skatter. En bra början, tycker jag.
Hur går det för er? Får ni till det?

Mammas lenande Lingonlimpa

RECEPT:

3 dl vetemjöl

3 ½ dl grovt rågmjöl

½ dl solrosfrön

1 tsk salt

1 tsk bakpulver

2 tsk bikarbonat

1 dl lingonsylt

1 dl mörk sirap

3 dl filmjölk

Blanda ihop alla inredienser och lägg kladdet i en smord brödform som du strött havregryn i,

och stoppa in i 175 grader varm ugn.

Låt brödet stå där i 50-60 minuter.

Bred smör och ost på skivorna och jag lovar att du kan äta minst hundra!

Havrebaguetter och mammas lenande lingonlimpa

Så är man igång igen...
Om man nu är liten lagom trasslig är det verkligen helande att baka bröd. Att blanda, hälla, vänta och knåda styrker själen bit för bit och man känner sig lite mer hel inombords. Helad.
Överst: Elins Havrebaguetter
Underst: Mammas lenande lingonlimpa
Och i ugnen mjuk pepparkaka. Ljuvligt.

Tisdagstema: GULD

Rostiga burkar glimmar som guld, en gång hem åt de svarta guldet.Vitt guld. Åh, vad detta bild får mig att längta...

Värre än jag...

Jag är ingen jättetvsoffanmänniska, så när ungarna har somnat och jag ska fredagsmysa brukar jag sätta mig på en obekäm pall och hitta roligheter på internätet. I dag skrattar jag åt det här och ber släkt och vänner tacka Gud för att det inte fanns blogg i mitt liv för sex år sedan....

Njuta när tillfälle ges!

Idag andas hela vår stad adventstid. Snön gnistrar, solen skiner, tanterna städar och julbelysningen sprakar över gågatorna när skymningen faller. Det är bara en liten detalj som inte stämmer - Det är ju inte advent, än.

Men eftersom jag kan slå mig i backen på att idyllen är högst tillfällig och det duggregnar o blåser på första advent, som traditionen bjuder, tänker jag ta denna dag, bara stanna upp, städa, strosa på stan ochl åta hjärtat sjunga tingeling. Kort och gott: Njuta när tillfälle ges.

Oumbärlig hjälp för oss unga husmödrar

Ett starkt minne jag har från min barndom är mammas årliga julastädningar. Kaffekittlarna skulle poleras med Häxan, kökskåp och kylskåp torkas ur. Spisen ut, skura, skrua, kylskåp ut, skura skura. Fönsterna putsas och trasmattorna färdigställas. Inget lämnades åt slumpen, varje bit fick sin speciella vård.

I år har jag bestämt mig för att göra detsamma. Men jag har så många frågor. Som tex. När ska man börja? Jag menar, att grundligt gå igenom hela sitt hem tar ju otroligt mycket tid och ena delen hinner ju bli dan innan nästa är färdig. TUR DÅ att jag har en så bra handbok!

Här står precis i detalj, hur jag ska bära mig åt. (Inte tidsaspekten kanske, för boken lär att hemmet behöver daglig vård)

• Varje horisontal polerad möbelyta skall dagligen gnidas. Den skall blänka och skall ej behöva döljas av en duk för att "göra sig bättre"

• Allt skulperat, bonat eller polerat, trä skall borstas med styv borste. Det hopar sig annars damm, som gör träet grått.

• Inga vissna blommor eller oklart vatten i någon vas!

• Vid den dagliga städningen måste man försöka vädra så mycket som möjligt. Det är inte nog att låra fönsterna stå öppna bara på veckostädnigen. Så fort något rum lämnas tomt, skall man öppna fönstret en stund. (Om du nu tänker, oj vad kallt det blir inne på vintern då, följer här ännu en förordning)

• Kläd er lagom varmt vid en storstädning! Vi stänga ofta fönstren för tidigt vid rengöring, därför att vi, de städande, frysa. Klädde vi oss varmare, läte vi säkert också fönsten vara öppna längre, till allmän båtnad.

Tänk vad fantastiskt att vi har ett hem! Nu ska jag vårda mitt med moderlig hand. På återseende!

Stilla ro och frid?

Idag började min mans studentkompisar prata om vad de skulle göra till jul. "Ah, jag ska jobba, det är ingen mening och va ledig nu längre, det är inget speciellt med julen" var de flestas åsikt. Det skar i hjärtat på min stackars man som är den största julenjutaren jag känner.
Men, försökte jag, alla har inte en lika fin och julälskande släkt som du. Alla är inte uppväxta med sann julero och frid. Och man behöver inte komma från en trasslig bakgrund för det. Nej, man kan vara uppväxt och fira jul i en hur reko kärnfamilj som helst med ändå ha grymt svårt för julen.
"ah, jag bryr mig inte om julen längre"
"I julklapp? Äcsh, jag vet inte, asså jag tycker inte det är så spännande med julklappar längre"
"Jag mår illa bara jag tänker på att ge mig ut och köpa julklappar"
"Fram med klapparna nu så vi får det överstökat"
"Det är en dag i morgon också"
Jag funderar över om vi blivit så tillknäppta att vi inte tillåter oss själva att njuta av vinterns högtid. Någonstans tror jag att vi alla har ett barn inom oss som vill fira och njuta av julen. Men det är för jobbigt, kräver för mycket, att knäppa upp spärren och låta de känslorna få rum. Men vad hade hänt om vi gjorde det? Hur vore det om vi försökte anstränga oss lite? För kanske finns det folk runt omkring dig som gärna skulle vilja känna av lite julero och frid.
Ja, det ÄR mycket att göra! Det KOSTAR ofta massor! Det är MÅNGA man ska hinna med! Men såvadådå? Allt det kommer ju hända vare sig vi går in med inställningen att "å va jobbigt det är med jul" eller "å va härligt det ska bli med jul" Kankse, jag säger kanske, går det liite lättare att genomlida denna högtid om vi tillåter oss att insupa doften av gran och glögg. Stillar oss och lyssnar till kyrkokören på radio. Lägger manken till och går och lägger oss i tid på kvällarna så vi inte blir så förjordat trötta. Släpper ner axlarna, kraven lite och andas ut. Inte gör det så MÄRKVÄRDIGT! Men jag säger bara kanske. Testa!
En annan reflektion över detta hittar ni här

VÄRRE VÄDER

USCH OCH FY SICKET VÄR!

När jag vaknade i morse kände jag mig verkligen inte kry. Jag ÄR kry men jag behöver få sova mer än 45 min i streck om nätterna... Skallevärk o huttrig. Men det var iaf fint väder. Rosa himmel. Tills vi skulle gå. Typiskt att regnkläderna är på dagis. Kommer fram, lätt sur och inser - regnkläderna är inte på dagis. Jaha?! Vinkar hejdå går hem, hämtar kläder, gå tillbaks och lämnar (en bra bit) går hem och är så trött så trött så trött. När så det blir dags och hämta hem heren igen har den himmelska dragkedjan gått sönder och ner forsar vatten, in genom kläderna, skorna, ner i barnvagnen. USCH OCH FY! Tur väl är han ute och leker, så jag bara drar med honom och så springer vi hem. Iskalla och genomblöta (ja, inte storebror - han hade ju regnkläder...) fick vi ta till det tunga artilleriet - varm choklad. Gott förvisso.

VACKERT VÄDER

HJÄRTAN PÅ TRÅD

KOTTABULLAR

Det finns en jättehärligköttbulletradition på min mans sida släkten, och jag försöker axla den efter bästa förmåga. Det är lite så lätt.

Inget, och jag lovar ingenting slår att sitta en vanlig onsdag hemma hos hans morföräldrar och äta himmelrikets köttbullar på jorden. Och såsen.. åh. Nyponsoppa till efterätt. Och när vi kommer hem till mina svärföräldrar, barnens farmor och farfar skriker vår påg alltid efter "Kottabullar", för ojoj vad smasken det är.

Så kommer vi till tredje generationens, och de blir ju mina då det är jag som mestadels lagar maten här hemma... Men tänk på - jag är bara t j u g o t r e år än så länge - jag behöver träning! Men jag är hoppfull, för när jag frågar samma påg vad han tycker att jag är bra på, svarar han: Göra köttbullar!

Nattamad

Smaskigt Morotsbröd

Recept till två bröd

5o gram jäst

50 gram smör/margarin/olja

6 dl mjölk/vatten

1 stor eller 2 små morötter

1 tsk salt

1 msk sirap

ca 15 dl kärnvetemjöl med fullkorn

Skala och riv morötterna fint.

Smält matfettet och häll i mjölken. Rör till 37 grader.

Smula jästen och rör ut med lite av spadet. Tillsätt resten av spadet, salt, sirap och de rivna morötterna. Tillsätt det mesta av mjölet. Arbeta till smidig deg. Jäs under bakduk 30 minuter. Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda ordentligt. Dela degen i två delar och forma till limpor.

Jäs under bakduk 30 minuter.

Grädda längst ner i ugnen, 225-250 grader i 25 minuter. Blir skorpan för mörk kan du täcka brödet med folie de sista 10-15 minuterna.

svalna på galler i bakduk. Skär tjocka skivor o ha rjält med smör och ost på. Mjölk till är gott!

Dear Santa

HELDAG

Igår var jag, Svante o Elna med om någonting vi sett fram emot länge! En heldag med mormor och morfar, sömmerska och symaskinsreparatör, bland annat. Ja, kära tid vilken lyx!! Enla blev pillad på, putsad på, fixad och lagad. Ni kan tro hon njöt. Och jag fick en ordentilg genomgång av maskinen, sömmar, pressarfötter och annat värt att veta, kantband -och blixtlåssömnad tex. Och en massa tips, inspiration, historia och go mad. Tjo vad roligt det var. En såndär grej man pratar om skulle vara kul, men som har så svårt att bli av. Tack och lov för mammaledigheten! Och Tack till alla inblandade!!

Kärlekssömmar, ett arv

Kärleken för hantverk går från släkte till släkte. Att skapa med sina händer. För några år sedan fick jag ärva en korg med sybehör av en söt liten tant i släkten. Det är en skatt jag är så rädd om. Tänk vad många små dockpar som fått sina bröllopskläder uppsydda med hjälp av dessa verktyg. Tänk de varsamma händer som hållt i den sylvassa sprätten före mig. Som förargat sig över misstaget och sprätt med studs och presition.

Det är en speciell anda över gamla verktyg. Ett gediget arv. Ett arv av kärlek för händers verk.

Gammal plåt...

... rostar. Och det gillar jag!

Himmelska Havrecrunchies

Å. Å. Å. Jag har hittat en ny storfavorit!!

Dessa opretentiösa havrekakor med kokos och apelsin, är så läckra att man får håll i smaklökarna! Receptet kommer från bakboken "Njut en liten smula" och lovade "knaprig men ändå härligt seg kaka" Mina blev supersmuliga! Nästa gång ökar jag nog därför mängden smör.

Crunchies med apelsin

200 g smör

4 dl havregryn

2 dl kokos

2 dl mjöl

2 dl socker

1 msk sirap

50 g syltade apelsinskal eller fint rivet skal av 2 apelsiner (jag använde 1 apelsin t 1 ½ sats, toppen)

1 tsk bikarbonat.

Sätt ugnen på 150 grader.

Smält smöret. Blanda samman alla ingredienserna till en smet.

Klä en form med bakplåtspapper och slå kaksmeten i formen, platta till smeten så den blir slät.

Grädda i nedre delen av ugnen cirka 10 minuter tills den är gyllenrun. Låt svalna och skär den i bitar.

1½ sats blev bra till en långpanna 30 x 40 cm, men som sagt, mina blev smulor.

Lapp på lapp

Lapptäcken tycker jag är det roligaste som finns att sy. Man får mixa och matcha hur mycket som helst och nästan alla sömmar är osynliga!

Överst: Storebrors 7o tal/djungelinspirerade storruta.

Underst: Lillebrors ljuva mindreruta

Böckernas Bok, det är stylisch!

Detta är kult, tycker jag. Såååå himla snygg bibel. Den är min mans, men en precis lika dan hade mamma när vi var små.

Finaste bilden är denna, och illustrerar brödundret. Jesus och lärjungarna var helt slut och drog sig tillbaka, över sjön och upp till bergen, för att få vara i fred. Men folket följde efter. Jesus tog hand om de, hjälpte dem som hade bekymmer och helade de som var sjuka. Det tog sin lilla tid och när kvällen kom var alla väldigt hungriga. Jesus tog den enda mat som fanns där uppe bland bergen, två bröd och fem fiskar. Han delade allt i bitar och lade i korgar. Lärjungarna gick och dela ut mat till var och en, och alla blev de mätta.

Efteråt sa Jesus något jag beundrar så:

Snacka om eko-tänk!